onsdag 11 juni 2014

Jag kan inte blunda längre





Nedan min krönika publicerat i Mölndals-Posten 2014-05-08


Jag kan inte blunda längre

Vi möter dem dagligen, du och jag. Ibland säger de "hej" när vi går in i livsmedelsbutiken, ibland "hej då" när vi lämnar den med våra välfyllda matkassar. Den unge romske killen utanför ICA MAXI har till och med lärt sig några svenska ord. "Glad påsk" ropade han till mig med ett brett leende när jag gick ut, fullastad med matvaror och ett halvt kilo lösgodis  jag fått i present som trogen kund.

Jag stannade upp, grävde i byxfickan och hittade 15 kronor, vände om och lade mynten i hans lilla skål. Killen sken upp som en sol och sade "tack så mycket".

Europas fattigdom har kommit till Sverige och tiggande romer präglar gatubilden i de flesta svenska städer. Jag har bestämt mig för att inte blunda längre. Det är klart man kan göra som Mölndals Stad, tvångsvräka och jaga dom från en parkeringsplats till en annan. Men löser det problemet?

Heder åt Svenska Kyrkan i Stensjön som upplåter en parkeringsruta så att åtminstone en familj kan bo under värdiga former, få möjlighet att laga mat och sköta sin hygien. Detta är kristen kärlek utförd i praktisk handling och den gör mig stolt över att vara medlem i Svenska Kyrkan.

För några veckor sedan skrev jag för första gången upp mig som volontär hos "Soppkök Göteborg", jag hittade deras sida på Facebook. Några timmar en söndageftermiddag hjälpte jag till att dela ut soppa, kaffe och smörgåsar till hemlösa på Gustav Adolfs Torg.

Jag minns en äldre romsk kvinna som hade ett härjat ansikte som vittnade om ett hårt liv. Trots sin bottenlösa fattigdom utstrålade hon en vänlighet och värdighet som jag sällan mött. Språkförbistringen var förstås stor. Hon kunde några ord tyska, men annars kommunicerade vi med handtecken och ögonkontakt. När hon åt sin smörgås märktes det tydligt att hon inte hade ätit på länge.

Jag är självklart medveten om att vi i Sverige inte kan lösa alla fattiga romers problem och det skall vi inte heller. Att förbättra romernas situation är ett europeiskt problem som vi måste lösa gemensamt. Samtliga  länder i EU måste dra sitt strå till stacken.

Vi kan inte blunda längre. Vi kan inte fortsätta gå förbi och låtsas att vi inte ser dom, för annars blir vi hårda och kalla cyniker som hela tiden ropar på, att någon annan skall göra något.

Stanna upp, försök ta ögonkontakt, ge en slant och visa lite vanlig vänlighet. Det är det minsta du och jag kan göra just nu.

Du kan köpa duschkuponger på Centralstationen, eller tvålar och tandborstar på Överskottsbolaget och ge till Soppkök Göteborg, som sedan delar ut till behövande.

Möjligheterna till hjälp är många om man bara vill.



Fler krönikor hittar du om du klickar här. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar