måndag 2 april 2012

Vad är typiskt svenskt?





Vad är typiskt svenskt?

Som naturaliserad svensk är detta en frågeställning som sysselsätter mig så gott som dagligen, och jag tror att jag inte är ensam om det. Vi är trots allt många här som står med ett ben i Sverige och ett i ett annat land.

Finns det något som är typiskt svenskt? Ja, möjligtvis ett dåligt självförtroende och rädslan för att skapa dålig stämning, att vi alltid måste vara överens.

Det här är unikt i världen: Vi kan säga "Åh vilken intressant föreställning, den var så osvensk!" eller "Du måste läsa hennes senaste bok, den är så osvensk!". Här blir ordet "osvensk" något positivt. Föreställ dig att en amerikan, britt, fransman eller tysk skulle använda  liknande ord om sin egen nationalitet: "What an interesting performance, so unamerican!" Nej - det finns inte på världskartan.

Svenskt däremot uppfattas ofta som något negativt: Stelt, tråkigt, tillhörande en förgången tid.

Vi svenskar har så oerhört svårt för att vara stolta, utan att det skenar iväg i oanständig chauvinism och nationalism.

Själv får jag rysningar av välbehag vid anblicken av den svenska flaggan på en segelbåt i skärgården mot en klarblå himmel en ljummen sommarkväll. Det finns inget vackrare!


Kommer jag någonsin att bli svensk? 

Jag vet inte ärligt talat, och instämmer i vad  Leif G W Persson sa i sitt sommarprogram i radion i fjol: 

"Jag lever i ständig konflikt med mina egna tvivel"



"Jakten på svenskheten" är titeln på en bok som kommer ut på nationaldagen. Författaren Qaisar Mahmoud har färdats 900 mil runtom i vårt land, på motorcykel, jagande efter grundbulten till "det svenska". Han blev idag intervjuad i "Dilsa i P1". Intressant, tyckte jag. 

Intervjun hör du här nedan. Hela programmet här på Sveriges Radios hemsida.




Lyssna: Att höra hemma - Quasar Mahmoud




Om två timmar sitter jag på Haket hos Günther och avnjuter tysk linsgryta med Würstchen. Vi är några tyskar i förskingringen, transor, svartrockare samt en och annan Skelleftebo som samlas här regelbundet på måndagar, för att avnjuta tysk och svensk husmanskost samt goda öl om vartannat. 

Günther är bayrare och hans fru japanska. Gästerna en brokig blandning, ett tvärsnitt av Sveriges befolkning.

Typiskt svenskt?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar