lördag 21 april 2012

All You Need Is Love




Vad är det som gör en människa till massmördare i religionens namn? Anders Behring Breivik fick lov att utveckla sitt manifest i nästan en och en halv timme under rättegången, med idéer om korsriddare som i kristendomens och den ariska rasens namn skall bekämpa islam. I denna religiösa kamp har han tagit sig rätten att kallblodigt avrätta 69 människor på ön Utöya.

För några veckor sedan tog sig Mohamed Merah i franska Toulouse rätten att döda judiska barn. Han följde efter barnen in i skolan, avrättade dem med skott i huvudet samtidigt som han förevigade detta illdåd med sin mobilkamera. 

Listan kan göras lång på massmördare i religionens namn. På 70- och 80-talet var det politiska rörelser på vänsterkanten som Rote Armee Fraktion i Tyskland och Brigate Rosso i Italien som tog sig rätten till flygkapningar och att mörda oskyldiga människor för sina högre politiska mål.

Är det någon skillnad på politisk och religiös fanatism? Är inte båda ett uttryck för att vissa politiska och religiösa idéer är överordnade allt annat, att ändamålen helgar medlen?

Hitlers nationalsocialister såg det som sin plikt att förgöra det de ansåg vara "Untermenschen", icke värdigt liv i ett nazistiskt världsrike.

I Stalins och kommunisternas värld var det helt naturligt att avrätta "klassfienderna" med nackskott eller spärra in dem för all evighet på mentalsjukhus eller i ett Gulag i Sibirien.

Som tur är, har de flesta människor en spärr inom sig som hindrar dem från att bli mördare. För att begå kallblodiga avrättningar som Breivik och Merah utförde, krävs det en ganska ordentlig personlighetsstörning.

Men idéerna som ligger bakom finns där, i litteraturen och framförallt på internet. Det är där hatet sprids med tusentals klick över hela världen. För den som vill är det bara att googla sig fram till hatbloggar- och videor och filmer som visar hur man bygger bomber.





Jag kommer att tänka på Stockholms regnbågsrabbi David Lazar, som i en intervju i somras citerade filosofen Aviezer Ravitzky. Han lärde ut att vi kan ha tre relationer till den andre.

Den första nivån är tolerans. Det betyder att jag vet att du har fel och du vet att jag har fel, men vi dödar inte varandra.

Nästa steg är pluralism. Det betyder att jag gör det rätta för mig och att jag vet att du gör det rätta för dig.

Den tredje nivån är öppenhet, det vill säga att jag vill lära känna dig för att en del av din sanning kanske också kan vara min sanning,



I torsdags invigdes ett interreligiöst center på Kyrkogatan mitt i centrala Göteborg. På centret vill man öppna för möten, lärande och aktivt agerande.

På Göteborg Stads nyhetstidning Vårt Göteborg beskrivs centret så här:

Tre nyckelord för centret blir dela, lära och agera. Centrets verksamhetsledare Zana Muhammad kommer att välkomna många spännande möten. Centret blir ett hem för det breda engagemang som annars kan ha svårt att hitta sin struktur.

Och inte minst en central mötesplats för unga troende från olika religiösa samfund. Men rådet har också ambitioner om att, med centret som utgångspunkt, ta initiativ till lärande och utbildningar av olika karaktär.

– Vi börjar i höst med en föredragsserie tillsammans med studieförbund, och vi har också inlett ett samarbete med Göteborgs universitet, säger Marika Palmdahl och fortsätter:



Förhoppning att ord ska omsättas i handling


– Vi tänker lansera ett koncept som vi kallar religionernas ABC – det är i första hand tänkt för människor som möter det mångreligiösa Göteborg i sina jobb. Människor som kanske inte kan så mycket om religion, men gärna vill lära sig mer.


Det nya centret vill inte nöja sig med samtalet och lärandet – förhoppningen är också att ord ska omsättas i handling.

– För att kunna göra något tillsammans behöver man känna varandra, skapa ett förtroende mellan de religiösa sammanhangen. Sedan kan vi tillsammans titta på det samhälle där vi lever – vad ser vi för nöd, och vad ser vi för svårigheter?


Staden satsar en miljon per år i tre år


Interreligiösa center finns i olika skepnader även på andra håll i landet, men det här är första gången som förutsättningarna skapas genom en kommuns engagemang.


Göteborgs Stad satsar en miljon om året under de kommande tre åren – pengar som ska täcka kostnader för lokal, personal, och verksamhet.

– Alla stadens 90 församlingar har fått en inbjudan att vara med, och representanter för ungefär hälften av dem har dykt upp på våra möten – men vi vill gärna bli ännu fler, säger Marika Palmdahl.


Mer information hittar du på Intereligiösa centrats hemsida.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar