Girighet är alla lasters moder

Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2011-10-19 

Varifrån härstammar människans girighet? Enligt wikipedia innebär girighet "ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet." Inom katolicismen är det en av de sju dödssynderna och straffas i helvetet, genom att den girige måste sitta i en kittel med kokande olja. 

Det förvånar mig gång på gång hur människor kan bli när de ger efter för ett begär. Många lever efter mottot: vill ha mer, vara starkare, vackrare och rikare än sina medmänniskor. Vad är det som gör att vissa alltid måste roffa åt sig mer och mer av makt och rikedom, medan andra nöjer sig med det de har?  

I korruptionsskandalernas Göteborg verkar det för vissa vara helt okej med förmåner och saltade fakturor. En del riksdagspolitiker - ingen nämnd, ingen glömd - ser det som självklart att få sin och sin sambos lägenhetshyra betald av skattekollektivet, trots månadslön med sexsiffriga belopp. 

Men handen på hjärtat: vill vi inte alla ha de finaste kläderna, de vackraste möblerna och de flottaste bilarna till minsta möjliga kostnad? Är vi inte alla innerst inne girigbukar? Girighet och avund verkar gå hand i hand. Med jämna mellanrum publicerar kvällstidningarna sida upp och sida ner listor med "Dina grannar som tjänar mest där du bor", eller "Se vad din grannes villa är värd". Här finns inget nyhetsvärde, utan man appelerar till människors girighet och avundsjuka.  

Hur många människor tänker på arbetsförhållandena för de som tillverkar de billiga varorna vi konsumerar? Det finns nog inget hem i Sverige där det inte står en IKEA-möbel, men hur tillverkas de och hur mycket får arbetarna betalt?  

På 70-talet och fram till murens fall 1989 tillverkade IKEA möbler på 65 orter i DDR, bl.a. soffan "Klippan". För att hålla nere priserna använde man sig av tvångsarbete på fängelserna. 20 % av fångarna var politiska; regimmotståndare och människor som misslyckades med sin flykt till väst och blev internerade. I fabrikerna fanns varken arbetshandskar, hörselskydd eller riktiga platser att sitta på - det var frågan om rent slavarbete.  

Numera är det länder i Östeuropa och Asien som får ställa upp med låglönearbetare - allt för att vi skall handla billiga möbler, och för största möjliga vinstmaximering för bolaget och dess ägare. 

Att utnyttja billig arbetskraft i andra länder för att vi själva skall äta, bo och klä oss till minsta möjliga kostnad - är inte det också en form av girighet? 

Som konsumenter har vi alla ett val: att köpa varor som är producerade under rättvisa förhållanden. 

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!

 Länktips: 

Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------